Hemavan-Ammarnäs
Jayyy vi överlevde 8mil på fjället!!
Kanske låter lite otroligt men vi gjorde det (med vi menar jag alltså Alexander och jag/DragLinan)!!
Jag vet att ni egentligen är sjukt avundsjuk att ni inte deltog i denna magnifika tävling. Men, men, inte mycke att göra något åt nu, har dock hört att det blir nästa år också så det är bara att ni anmäler er då!
Vårat äventyr började med en vindsäck som ingen hade, men våran pålitliga tränare Cathrin kan man alltid lita på. Säck, karta å konpass fixade hon lätt och gjorde helt plötsligt vårat äventyr möjligt (För gud själv var tydligen inte på våran sida) Så det blev buss när vi inte hittade någon villig chaufför.
Efter 3 å en halv h och en privatlektion i historia så intog vi i afa startorten Hemavan där vi skulle sova en djup natts sömn för att varar utvilade att överleva 8mil skidor till Ammarnäs.
Tydligen är Hemavan en livlig håla trots att pubben verkade helt död när vi drog en sväng förbi där innan vi gick och la oss. Vi vaknade i afa av att någon var ytterst nära att slå in ytterdörren, utan att lyckas, så vi fick fortsätta sova.
Så grydde morgonen med solsken och skare!! En morgon som gav uttrycket att "trycka frukost" en ny innebörd, när Alexander och jag tröck ett kilo pasta var, mums kan jag lova...! Sedan var de bara att bege sig till Slalombacken där våra liv troligen var nära ett slut. Där mötte vi lite gamla skidisar som fortfarande var tillräckligt dumma att delta i något så roligt som Kungsledenrännet! Tippset de gav var att ta det lugnt för att överleva, så otroligt uppmuntrande..
Efter någon time nervöst väntande gick tillslut starten upp för slalombacken! Själv var jag ganska nöjd när jag tagit mig upp för den, skulle anse att det var det jobbigaste på de 8milen. Alexander var dock av en annan åsikt då han var väldigt pigg denna första etapp. Men det växlade ganska fort då han väggade ganska bra vid 2mil, då jag började känna mig pigg. Men vi fortsatte trampa även om vi blev omåkta av några gubbar, men de var bra uppmuntrande då vi fick kommentarer som; Tänk på en STOR kall öl i Ammarnäs! Vem blir inte taggad av de?!..
Men efter den värsta stigningen och en livsfarlig puckelpist utför i 70km/h kom bara 30km skylten där det helt säkert borde ståt 40km, och Alexander var mycke nära att strypa någon och jag var ju den som var närmast så det blev lite dålig stämning ett tag.. Det var någon gång under denna del av loppet som han också konstaterade att vi är gravt sinnessjuka som frivilligt gjorde detta. Kunde inte annat än hålla med och fortsätta drag jobbet , mitt nya kall. Men så vände vindarna och Alexander fick lite blåbärssoppa och en bulle och plötsligt så ville han bara hem och började mata.
Å tillslut så var vi i Ammarnäs efter 8 FUCKING JÄVLA mil!!!!!!!!!
Vi klarade det!!
Har aldrig varit så underbart att bara sitta ner och dö. Och Alexander fick sitt kaffe han drömt om under de 3 sista milen och jag fick avnjuta min första Marabou chokladkaka = Vi var i HIMMLEN!!
//En slitenen
